Paddling med Karin

Åh vad livet är härligt när man har så underbara vänner! Igår begav sig jag och Karin till Tyreslö, i St Annas skärgård för att paddla. Efter en hel del funderingar kring hur vi faktiskt skulle ta oss dit och hem assisterade Oskar som räddare i nöden genom att låna ut sin bil. Vi packade, lastade in i bilen och begav oss av och vid 19.00 rullade vi in på parkeringen utanför St Annas kajak. Precis vid vattnet, som tagna ur ”Vi på Saltkråkan” låg röda små stugor rymmandes kajaker, kiosk, kök, bensinmack och bostadshus. På bryggan trängdes ett stort gäng östgötar och medan två familjer höll på att bära ner sina kajaker till vattnet. 

På St Annas Kajak jobbar Gunvor, en underbar liten dam som jag haft kontakt med på telefon inför paddlingen. Hon hjälpte oss att plocka fram all utrustning och tipsade oss om en lägerplats för kvällen. Vi gav oss av mot Hästö medan solen gick ner bakom berget och hann få igång brasan precis innan mörkret lade sig över skärgården. När vi letade ved möttes vi av en flock får som inte drog sig för att nosa på oss och söka kontakt. Jättemysigt och tryggt med sällskap tyckte viJ! Vi grillade korv och sov under öppen stjärnhimmel med vågornas skvalpande i bakgrunden.

I morse satte vi igång gasolköket och kokade gröt till frukost. På det blev det mackor med mjukost och så lite frukt. Sen bar det av mot Missjö, Löko och en ö till. Kanske heter den Lökö för att de odlade lök där förr, eller för att de lökade så mycket på grund av värmen. Vem vet? Det blåste en hel del på havet idag. Skönt tyckte vi de första timmarna då vinden gav oss extra skjuts i ryggen. Något ansträngande på hemvägen då vi kämpade i motvind medan vågorna sköljde över kajakerna. Vi åt lunch på Lökö där vi även solade och hann med lite massage. Vid fem vi tillbaka vid de röda stugorna och kroppen värkte skönt efter den sista kampen mot vinden.

På hemvägen gick turen via Söderköping. Vi tänkte ta fram stormköket för att koka pasta och steka korv men hamnade mitt i en medeltida marknad, ”Söderköpings gästabud”, med varsin viltklämma i näven. Längs med gatan trängdes olika små stånd med skinnhantverk, brända mandlar, smide, garn och oförglömlig chokladfudge. Bredvid oss gick folk klädda i tygkappor, barn fäktades med svärd och på torgen bjöds det på gyckel och teater. Vi njöt av atmosfären och skrattade gott när man utanför stadshuset stämde upp i ”Ronjaången”. Mätta och nöjda bytte vi medeltiden mot bilen och en halvtimme senare var vi tillbaka i Linköping. På parkeringen i Ryd mötte vi ett gäng fadderister, klädda i tygkappor och sjungandes på ”Ronjasången”. Ryd 2012 kanske inte skiljer sig så mycket från Söderköping 1212 i alla fall.